Opsyrran Falun

Har ni märkt att det är modernt att sticka igen?? Upptäckte till min glädje att den gamla kära beställningskatalogen för garn låg i fikarummet. Den har vi inte sett på många år.  TÄNK vad vi stickade förr när vi jobbade natt!! Många, många tröjor, vantar, mössor och sockor har tillverkats i nattens mörker på alla arbetsplatser inom landstinget. Var det lugnare då? Nu hinner man aldrig ens tänka ”stickning”! Fast en av mina energiska kollegor tog faktiskt fram en liten stickning sist jag jobbade natt. Vi hann beundra den lite sen kom det en Aorta ”på två hjul” och sen glömde vi allt om stickning………

Fick också tips på hur man får tag i stickbeskrivningar nu för tiden-nätet förstås!! Det finns en trevlig sida man kan gå in på ”Drops” heter den . Där finns säkert en miljon stickbeskrivningar!!
Åh, det började genast klia i fingrarna när jag såg alla härliga stickmönster. Tog  ut ett mönster på  en fin tröja, köpte garn och nu är jag ifull gång. Så kul!! Fast man får lite träningsvärk i ”stickmusklerna”. (Var de sitter? Mest i tummarna skulle jag vilja säga).

Men jag tar nog inte med mig nån stickning till jobbet……..den tiden är förbi….

Annie    (:

Den här veckan hade jag förutom vanligt arbete på operationssalen en dag när vi som är förtroendevalda i Vårdförbundet träffades. Temat för dagen var arbetsmiljö. Vi fick en uppdatering på vad vi som skyddsombud har för uppgift. Vad man ska tänka på när man inför nya arbetsmetoder, hur man går tillväga om något arbetsmoment kan vara till skada för den anställde osv. Det var en väldigt bra och intressant dag, vår föreläsare gjorde det hela mycket levande genom att berätta olika händelser från arbetsplatsbesök och inspektioner. Han tipsade oss också om arbetsmiljöverkets hemsida. Där finns mycket matnyttig information.

Så här i slutet på veckan får jag istället vara sjuksköterska på hemmaplan då min äldsta dotter ligger hemma med hög feber och en röst som liknar en firad rocksångares. Förrådet av Ibumetin, nässpray och bromhexin sinar snabbt och det blir snart dags för en tur till apoteket!

/Maria

Vår arbetsplats här i Falun är en s k Centraloperation, dvs vi opererar ”allt”. Om jag däremot skulle flytta till t ex Stockholm, ja då skulle jag bli anställd på exempelvis ”gyn-operation” eller ”ortoped-operation”.

En Centraloperation bjuder på mycket omväxling …… lite random … kan man säga.  Så här såg mitt kvällspass ut tidigare i veckan:

Kl 12.30 får jag gå in på en stor kärloperation, ett aorta-aneurysm. Mycket folk, stämningen är tät och koncentrationen på topp. Kort därefter fortsätter jag med att avlösa en kollega på en struma som har tagit lång tid, och gör sedan iordning för en laparoscopisk galla. Blir därefter placerad på en öppen galla, där vi avslutar operationen och får möjlighet till en mat-paus. Då är det skönt att få vila fötterna och huvudet en stund.

Och kom ihåg; fyll på med vätska och besök toaletten inför resten av ditt arbetspass!!

Sedan tar jag vid på en fotledsoperation med allsköns borrar, stift, plattor och skruvar. Snickeri på hög nivå, ska ni veta! Och vips ….. lite gips ….det blir bra. Passar sedan på att plocka saker inför morgondagen, bl a inför TUR-P (hyvling av prostata) och vaginala hysterectomier (borttagning av livmodern).

Tar sedan en titt i diskrummet och vårt packningsrum BoA. Där finns alltid mycket jobb så det är bara att hugga i. Scanna-diska-scanna-scanna-packa-scanna-autoklavera-scanna …. får nästan lite ICA Maxi-feeling.

Kl 21.00 blir jag avlöst och går upp i omklädningsrummet. Jag tittar ner på mina stödstrumpor och ser ett STORT hål på stortån. Håller med Maria, att nu är det dags för ny-investeringar ….

// Bye bye Anna

Jag har arbetat 2 pass i helgen. Ena passet var jag på ortopedens akutlag och det var fullt upp med frakturer av olika slag. Det är lika roligt varje gång man lyckas reponera och fixera en ful fraktur! Tex en fraktur mitt på lårbenet där benpiporna ligger omlott,  -hur skall detta gå tänker man, när man ser röntgenbilderna!

Patienter med sådana frakturer opereras på ett speciellt operationsbord med möjlighet att reponera (sträcka/dra ut) frakturen i ett så optimalt läge som möjligt inför den operativa delen av operationen. Självklart använder vi genomlysning (röntgen) under dessa operationer.

När operatören är nöjd med läget är det min tur som operationssjuksköterska att tvätta och drapera patienten. Denna typ av frakturer fixeras med en lång märgspik inne i lårbenet. För att få in spiken måste märghålan ”borras upp”. Det är mycket instrument att sätta ihop och hålla ordning på, vilket jag tycker är jätte-kul om man får lov att säga så! När spiken är på plats låses den med olika typer av ”låsskruvar” beroende av frakturens utgångsläge. Kompresser o instrument räknas, sedan återstår bara att sy och stapla (sätta häftklämmor) i huden. Så, bra det gick

Jag tvättar rent patienten och lägger förband därefter får patienten komma tillbaks i sin säng.  Går sedan tillsammans med anestesisköterskan till uppvakningsavd. med pat. för rapportering.

Sedan återstår ”bara” att ta hand om instrumenten (scanna in o scanna ut, diskbricka hit o dit, en i gallret här och en annan där. T-dock, hur svårt kan det va?). // Inger

Puh, är just hemkommen från en promenad med vår hund Pricken. Vi gick en lång härlig skogspromenad där morgonsolen silade sig genom trädkronorna, höstlöven låg som en matta över marken och tystnaden var tung och vilsam.

Plötsligt ser jag att det kommer folk på stigen, jag böjer mig ner och kopplar Pricken …. (… ”men vänta, var det verkligen en människa jag såg ..?)

Jag tittar upp och finner att jag står öga mot öga med en stor älg …. svälg! Han blänger på mig en lång stund …. nej förresten, … det är inte en ”han” för han har inga horn … (ja ja, … taggar heter det nog ) Det är en tjej-älg!!

Vi tittar på varandra en lång stund jag och tjej-älgen i en upplevelse av total systerlig samhörighet (jag tycker om att inbilla mig sådant!!). Jag sade: HEJ! och tänkte ”-Du hade allt bra tur, som överlevde älg-jakten, grattis!”

Sedan bestämde hon att det fick räcka med mänsklig närkontakt, vände på (älg-) klacken och travade majestätiskt tillbaka in i skogen. Jag och Pricken (nu med nosen i vädret förstås) stod kvar en stund och jag kände mig på något vis lite välsignad där i morgonsolen efter mötet med skogens drottning.

// Trevlig Hälg på Er!!   Anna

Efter en veckas sol o bad i Ras Al Khaimah, Förenade Arabemiraten , är det åter dags att hoppa i mina engångs papperskläder (säger inte från vilken firma dom kommer), dra på mössan Glenn och ett munskydd,  tvätta händerna (oh, så skönt!), ”dränka sig” i sterillium (underbart!) och med stolt hållning marschera  in på C-op igen!

Självklart har jag stödstrumporna på, nu liksom under flygresan! // Inger

Nu när vi har kommit en bit in på hösten är det bara att konstatera att mitt lager av stödstrumpor inte längre är vad det har varit. För mig är det stor skillnad på hur benen känns efter en arbetsdag när jag har haft dem på.  En del av mina är lite roligare, tvåfärgade och inköpta förra hösten. Men det stora flertalet är svarta, fortfarande mycket sköna och bra. Men vad är det med dessa strumpor som gör att de blir helt utslitna under foten långt innan bäst före datum har passerats? Jag roade mig med att surfa runt på internet och leta efter roligare alternativ än apotekets, och hittade de här. Lite skojigare va? Har ni läsare några tips på bra och snygga stödstrumpor?

/Maria

Jamen jagblev ju också sjuk av vaccinationen. De flesta som vaccinerar sig blir faktiskt lite sjuka, men det beror väl på att ingen är immun mot den här influensan. Jag fick precis som Anna, en blixtrande, blixtrande huvudvärk, jätteont i armen, lite feber och var allmänt ynklig i en dag. Men dagen efter hade mitt samarbetsvilliga immunförsvar ställt allt tillrätta igen och jag mådde utmärkt. Man kan ju förstå hur sjuk man ska bli av den riktiga influensan när man blir så krasslig av bara lite vaccin!!

Dessutom känns det rätt för mig som arbetar i vården och träffar  svårt sjuka och/eller infektionskänsliga människor att vaccinera mig. Tänk om jag i mitt arbete smittar någon som blir jättesjuk och som kanske inte klarar att få influensa! Det finns ju faktiskt människor som dött av svininfluensa, men hittills har väl ingen dött av vaccinet. Man blir bara lite ämlig en dag eller så.

Nu tror jag att det snart är färdigvaccinerat här på C-op, i alla fall. Det blir ett ”uppsamlingsheat” för de som är kvar nu i veckan.

Nöff på er!  
Annie

Ofta får jag frågor som; -Vad gör du egentligen på ditt jobb Anna? -Vilka sorts operationer är du med på? -Är det inte läskigt att titta in i människor?

Här får man ju göra sitt bästa för att förklara vad en operationssjuksköterska gör, dvs steriltvättar, draperar, förbereder instrument, planerar och kontrollerar, instrumenterar under operationen, avvecklar, kontrollräknar, lägger förband osv. Jag berättar även om de vanligaste ingreppen vi utför här i Falun (ortopedi, kirurgi, gynekologi, urologi, plastik/kärl, trauma) på vår Centraloperationsavdelning.

Läskigt att titta in i människor? Ja, här får man förklara att det visst kan kännas ”läskigt” första gången …. men att som med allting annat här i världen … så är det en vanesak. Man vänjer sig helt enkelt. Och när man får var med ”mitt i” där allting spännande sker, ja då glömmer man bort det ”läskiga”. Så är det faktiskt.

Sen kommer inte sällan nästa fråga: -Men Anna, när du har stått och opererat i magen på en människa, och sett allting där inuti ….. HUR kan du då gå på lunch och äta din matlåda?!? -Uuurrrkk!

Mitt svar är: Inga problem. Allting smakar gott.

// Bye bye Anna

Förlåt förlåt förlåt!! Jag ångrar mitt tidigare inlägg …… Så fel jag hade!! Ta bort, ta bort, ta bort ….. Ctrl-Alt-Delete för guds skull! Jag gör en pudel. Totalt. Pladask … !

Jag blev jätte-sjuk av vaccinations-sprutan, suck. Nåja, kanske inte så sjuk som man blir av verkliga svin-influensan….. men ändock en liten ”kulting”-variant. En blixtrande huvudvärk, ont i nacken och allmän sjukdomskänsla gjorde att jag däckade ihop totalt. En sådan ynklig dal-kulla …

Sådärja, nu har jag fått krypa till korset med min käcka attityd och jag ber alla om ursäkt för att jag trodde att de ”schåpade” sig. Lycka till alla som tar sprutan, hoppas ni mår bättre.

//Bye bye Anna  (Hmmm…. så totalt fel jag hade ….. )