jump to navigation

Laparaskopikurs i Uppsala 16 mars 2009

Posted by guran69 in dagbok.
trackback

Vi hade två dagar fulla av intressanta föreläsningar om obesitaspatienter och gastric by-pass. Vi fick lära oss mer om utredningen före operationen, som överviktsenheten har hand om. Den delen var mycket  intressant och okänd för oss som arbetar på operation. Sedan gick vi igenom olika operationsmetoder, vårdtiden på avdelningen och vad som händer patienterna efteråt. Det står helt klart att det är ett vinnande koncept. Patienterna blir av med många av sina följdsjukdomar ex diabetes och hjärt-kärlsjukdom, och de går ner i vikt. Dag nummer två  fick vi sitta i ”kupolen” ovanför sal 14 på Centraloperation1 och följa teamet där under en operation. För mig var det extra roligt eftersom jag jobbat i Uppsala tidigare. Sal 14 var den salen där jag såg min allra första operation 1989! Jag hann också smita in och träffa några gamla arbetskamrater! Oj vad kul att ses efter 12 år.

För er som ska till Uppsala och vill avnjuta en god middag kan jag rekommender restaurangen ”Peppar, Peppar”. Där åt vi en ljuvlig kursmiddag!

Stort tack till er i Uppsala som ordnade allt!

/Maria

Annonser

Kommentarer»

1. Krylbo - 17 mars 2009

Utredningen före operation är ju otroligt viktig… Tänk om patienterna före operation fick hjälp att prova äta lågkolhydratkost… Och se om dom kunde slippa operation.

guran69 - 17 mars 2009

Hej!
Som jag förstod det har de här patienterna provat det som står till buds och misslyckats med det. Jag fick intrycket av att utredningen på överviktsenheten var mycket noggrann och täckte in det mesta.
/ Maria

2. Krylbo - 17 mars 2009

Tack för svar Maria!
Dock så tror jag inte att någon inom sjukvården nämnt något minsta om att testa att dra ner på kolhydrater tyvärr. Men jag hoppas att du har rätt!
Ha en härlig dag nu när solen tittar fram igen!

guran69 - 17 mars 2009

Ja visst är det en helt underbar solig dag! Nu börjar livsandarna ruska på sig ordentligt. Jag önskar naturligtvis att så många som möjligt kan lyckas att gå ner i vikt utan att bli opererade, det är som sagt en sista utväg. /Maria

3. Mia Göransson - 17 mars 2009

Hejsan tittade in på din sida efter ha läst om dig i vårdfacket. Är op syrra på Landskrona Lasarett. Vi har opererat obesitas i många år både öppet och nu laparoscopiskt.
Är det meningen att ni skall starta med det?
Det finns ett jättetrevligt symopsium som ethicon håller i varje höst i Köpenhamn som är nordiskt, mycket givande. Mia

guran69 - 17 mars 2009

Hej Mia!
Vi började operera de här patienterna laparaskopiskt efter årsskiftet så vi har hunnit med ett 10-tal. Före det har vi operererat obesitas patienter med öppen teknik. Det är verkligen intressant att vara med och starta upp nya projekt och lära sig ny utrustning.
/Maria:-)

4. Petra - 17 mars 2009

Hej!
Är själv en ssk student (T2 i Falun) som i sept 2008 gjorde min GBP op i Lindesberg. Här har de precis gått över från öppet till laparascopiskt. Personalen på avdelningen var förvånade över den otroliga skillnade det är på eftervården. Själv mår jag kanon bra och har så gjort sedan första dagen efter operationen. Stannade 2½ dag på sjukhuset innan jag åkte hem. Trodde aldrig att man kunde må så bra så fort!

För övrigt måste jag tacka för en jätteintressant blogg som jag med stor spänning följer. Och lite extra när ni skriver om ”min” operation 😉
Hälsningar Petra

guran69 - 18 mars 2009

Oj vad roligt att du delar med dig av dina erfarenheter! Det är ju precis det här som är så härligt med bloggen att kunna diskutera olika saker och utbyta erfarenheter. Skriv gärna fler inlägg och berätta hur du lever idag eller berätta om något annat runt operationen, vi är såå nyfikna! Härligt att höra att du har det så bra efter operationen. Hjärtligt välkommen till operation i termin 4 på akutspåret.

Maria 🙂

5. Petra - 18 mars 2009

Hej igen!
Först och främst, tack – jag ser fram emot T4 då jag får komma och hälsa på er alla… Även om det just nu känns lite avlägset, men tiden går fort.

Livet idag, så här snart 6 månader efter op, är bra. Jag kan i stortsätt äta allt men jag vill inte äta allt. Vissa saker smakar inte längre och andra känns meningslöst. I början var jag tvungen att äta varannan timme, annars blev jag som värsta PMS häxan :-D. Numera kan jag lätt klara att ”låta bli att äta” i 4-5 timmar men sen känner jag att både humör och energin bara försvinner. Så jag försöker äta regelbundet varannan-var tredje timme.

Sen dagen innan op har jag inte kännt någon hunger eller något sug- helt ärligt och helt otroligt! Det är som bortblåst.
Jag tänker väldigt noga på vad jag äter då jag är införstådd med att mitt näringsupptag är väldigt begränsat. Efter Anatomi & fysiologi kursen fick jag nästan panik när jag insåg exakt hur lite ”upptagning av näringsämnen områden” jag egentligen har kvar. Därför försöker jag äta så bra produkter som möjligt, och så naturliga.

Det jag upplevde precis efter open och som jag förstod var vanligt var en ”håll liknande känsla” på vänster sida. Tänk dig den där värsta hållen man kan få så man knappt kan stå rakt, så var det. Men det släppte efter någon dag och lindrades bra av alvedon 😀
Sen var det ju den där attans luften som blir kvar efter op som jag kände av uppe i axlarna. Men det är ju också snabbt övergående.

Har ni frågor så ställ dem gärna. Kanske är enklare än att jag sitter och svammlar om ditten och datten. Jag är öppen med min operation och svarar gärna.

Kan förövrigt bara berättat att op personalen i Lindesberg var underbara och gjorde att jag kände mig både trygg och hade en tro på att jag verkligen skulle vakna igen.Riskerna är ju trots allt ganska stora när man har ett högt BMI. De fick mig att slappna av och min ”sjuka studenthjärna” låg precis innan sövningen mest och studerade all teknik och ställde en massa frågor om vad de gjorde:-D
Tvivlar inte en sekund på att ni är precis lika underbara.

Hälsningar Petra, numera -43 kg och evigt tacksam till det ”nya livet”

6. ingerla - 19 mars 2009

Hej Petra!
Så roligt att du vill blogga om dina goda erfarenheter och delge oss hur det är att vara patient och student! Jag ser fram emot att få träffa dig i T4, eller förhoppningsvis redan den15:e maj. Jag fick precis en lysande idée! Jag jobbar 50% med vårdutveckling och utbildning på C-op och den 15/5 skall vi ha en utbildningsdag med temat Obecitas. Den personal som nu vatit med och startat upp operationer med den ”nya laparoscopiska” operationstekniken kommer att berätta om projektet. Vi kommer också att ha läkarföreläsning i ämnet. Det är viktigt att all personal blir informerade och får möjlighet att tillägna sig ny kunskap. Eftersom du skriver att du är öppen att svara på frågor om din operation, kanske du skulle kunna tänka dig att medverka och berätta om dina upplevelser sett ur ett patientperspektiv på vår studiefredag???
Fundera lite så skall jag titta närmare på upplägget tidsmässigt för den dagen, om du kan tänka dig att ställa upp? Vi hörs, Hej så länge// Inger

guran69 - 19 mars 2009

Hej!

Vad härligt att allt gått så bra för dig! Den där hållkänslan i vänster sida kan bero på att man vidgar den arbetskanalen lite extra för att få in en suturmaskin som man använder för att koppla ihop den nya lilla magsäcksfickan med tunntarmen.

/Maria

7. Petra - 19 mars 2009

Hej igen!

Inger – Visst kan jag tänka mig att komma upp till Falun och berätta om hur jag har upplevt allt innan, i samband med och efter min op. Nu har jag ju haft en enorm tur och (peppar peppar) hittills inte haft några komplikationer, men visst kan jag svara på frågor. Sen vet jag ju inte om ni jobbar på samma sätt som Örebro landsting, men känslan av att vara en GBP patient är ju den samma, oavsett vart man gör den! Återkom om det blir aktuellt!

Maria – aha, kan det vara så ”enkelt”!;-) Tusen tack!
Läkaren pratade något om att det kunde ha att göra med diafragman. Men det kan ju kanske stämma att man råkar komma åt den om man vidgar arbetskanalen. Eller är jag fel ute?

Hälsningar Petra

guran69 - 20 mars 2009

Hej igen!

Det kan ju bero på olika saker. Jag vet ej vilken operationsmetod de använder, men vid vår variant är det så att man vidgar det snittet extra och även muskelfibrerna förstås för att få in suturmaskinen, och där gör det förstås extra ont efteråt.

/Maria

ingerla - 20 mars 2009

Toppen Petra! Jag hör av mig till dig i nästa vecka, ”när jag har koll på läget”. Har jobbat i natt och är nu ledig till tisdag. Ha en trevlig helg!
Mvh Inger

8. Petra - 20 mars 2009

Maria – Jag köper helt din förklaring 😉 Ska på sexmånaderskontroll på USÖ på tisdag, då får jag träffa läkaren som opade mig så jag kan ju passa på att fråga vad de egentligen gjorde med mig 😀

Inger – det låter bra! Ha en trevlig helg själv och njut av ledigheten. Förhoppningsvis blir det dessutom ett undebart vårväder att ladda batterierna i – kan det bli bättre?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: