jump to navigation

Puh, äntligen börjar man återhämta sig….. 19 juli 2009

Posted by ingerla in dagbok.
trackback

Efter en veckas ledighet börjar man så smått slappna av och inse att man faktiskt har semester! 🙂

Det tog verkligen tid denna gång att varava ner och stressa av, efter en av dom jobbigaste somrar jag varit med om på C-op! Visst är det skönt att känna sig behövd och att kunna hjälpa sjuka människor i behov av att bli opererade.

Men, när jobbet liksom aldrig tar slut… tex det finns 8-12 (ibland fler) akuta pat. på programmet när man kommer på morronen och när man jobbat effektivt hela dagen återstår lika många eller det kanske tom är fler pat. kvar som väntar på sin operation -Ja, då känns det tungt, man räcker liksom inte till, hur gärna man än vill! 😦

En av dom sista nätterna jag jobbade var en mardrömsnatt. Många patienter både från ortopeden och kirurgen väntade på sin tur att bli opererade. Jag insåg genast att vi inte skulle hinna med alla den natten. Inte ens om bredskapslaget hade varit inne hela natten. Vi började med att lösa av dom kollegor som slutade sitt pass. Sedan var det bråttom att påbörja en kärloperation, beredskpen fick stanna kvar och avsluta ett kejsarsnitt samt utföra ytterligare ett snitt direkt efter. Traumalarmet gick, vi passade på att ta hand om dom osterila instrument som måste vara iordning till morgondagens operationer. Därefter opererade vi en höftfraktur och ett perforerat ulcus.

 Kl. är 04.30, benen känns som bly trotts stödstrumpor! Magen påminner om att det var länge sedan den fick något till livs. Magen får vänta lite till, först måste vi plocka iordning till mogondagens operationer som vi upptäcker att kvällspersonalen inte hunnit med. Därefter skall magen få sitt och förhoppningsvis benen ett välförtjänt högläge! Det finns fortfarande ”berg” av instrument i packrummet, känns inte bra att lämna kvar till dagpersonalen! Men, allt som måste finnas klart inför dagens första operationer, det finns! 06.25 anmäls ”mogonsnittet”……

Jag kom att tänka på vad en patient, en äldre dam sade till mig en gång; – Den där ”väggen” som alla pratar om idag, hade den funnits när jag var ung, -Jaa då hade jag nog också gått in i den! Tänkvärt, eller hur?

Nu kryper jag ner i sängen igen, läser en spännande deckare och njuter av min ledighet // Inger 🙂 🙂 🙂

Annonser

Kommentarer»

No comments yet — be the first.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: