jump to navigation

Fotarbete på hög nivå 28 augusti 2009

Posted by annak in dagbok.
1 comment so far

Tänk så enkelt det vore om vi alla var lika långa!! Att inte några av oss är …. typ 1.57   ….. medan andra lyckats uppnå en längd av hela 2,03 m över havet. -Hur tänker jag nu då?? undrar ni. Jo, för oss som arbetar på Operation och dagligen står runt omkring patienten som ligger på operationsbordet, så har detta med vår längd en viss betydelse. Det blir nämligen problem när vi som står runt omkring är OLIKA LÅNGA. -Vem ska få bestämma höjden på op-bordet? Majoriteten? Nej, det är förstås operatören som får bestämma det. Vi andra får vackert ”hänga med”. Som tur är finns vissa hjälpmedel. Kortväxta personer får helt enkelt ställa sig på en pall. Pallar finns i olika höjder … liten, mellan och hög. Operationssjuksköterskan står ofta på pall, för att få bra insyn i op-såret, och hon utvecklar ett fint fotarbete med åren.2 fötter

Värre är det för långa personer….. när de stiger in på salen kan de ofta få höra … ”…ja, du behöver förstås ingen pall”.

Inte sällan svarar de då ”…. nej, det behöver jag inte. Men gärna en grop i golvet, tack”  🙂  

Vem antar denna medicintekniska utmaning?!

// Bye bye Anna

Annonser

Bra flyt, men sen…. 27 augusti 2009

Posted by guran69 in dagbok.
add a comment

Igår hade jag salen för ortopedisk dagkirurgi. Vi hade fyra patienter och allt gick som ett välsmort maskineri. Vi hann ta lunch utan att behöva avlösning och var färdiga i god tid innan vi skulle gå hem. Just när jag kände mig såå nöjd och började fundera över att gå hem så känner jag,  AjAj, jätteont i halsen 😦  Ja, efter en kvälls soffläge stod det klart att det skulle bli sängläge idag, torsdag. En opsyrra med ont i halsen är inte så användbar. Usch vad tråkigt! Jag får väl pigga upp mig genom att skriva blogginlägg och surfa runt med datorn. Det som är ännu tråkigare är att jag missar vår höst-Kick-off i morgon. Då ska vi ska vara vid Falu Gruva och ha en temadag. Det är synd att missa en dag när man har chansen att träffa alla i privata kläder och utan matlåda. Ja, jag får väl ta det lungt och återkomma nästa vecka!

/Maria

Allsång på Skansen? Nej, men Allsång på C-op 24 augusti 2009

Posted by ingerla in dagbok.
add a comment

Jag jobbade kväll och vi i teamet hade bestämt preliminär starttid för nästa operation med bakjoursläkaren (Oj, hur lät det där, som om vi hade beställt en tårta, som läkaren skulle baka och ta med sig. Så är det inte, TYVÄRR! Bakjouren är den läkare som finns i hemmet på jourtid och kommer in till sjukhuset och hjälper till vid behov).

Nu blev operatören försenad pgav trafikstörningar, så vi fick vänta en stund. Patienten som hade ryggbedövning och var vaken tyckte det började bli lite långtråkigt och bestämde sig att sjunga för oss!!!!

TREVLIGT iniativ, ELLER HUR? Vi lyssnade, blev imponerade och försökte tralla med lite grann så gott vi kunde!

När operatören kom var stämningen på topp och även han blev inbjuden att sjunga med! Det slutade med att vi alla på patientens initiativ sjöng – GAMLE SVARTEN…….så gott vi kunde!

Operationen gick bra och vi överlämnade en mycket nöjd patient till uppvakningen!  // 🙂 🙂 Inger 🙂 🙂

Fyra Bröllop och en Begravning 23 augusti 2009

Posted by annie0808 in dagbok.
add a comment

I min familj har vi den här sommaren det precis som i filmen ”Fyra Bröllop och en Begravning”, ni vet den där med Hugh Grant- man gråter och skrattar om vartannat…

Festblåsor och folkdräkter har vädrats flitigt.Presenter har inköpts, tal har filats på.  Bröllop är roligt, stämningsfullt, vackert, en fest för livet. Kanske livets roligaste fest!

Tyvärr blev det en begravning också. Tungt, oerhört sorgligt. Man sitter där i kyrkan och ser de förtvivlade anhöriga, kistan med alla blommor och då kommer tankarna på livets orättvisor. Hur fort livet ändrar sig. Hur hemskt att en ung människa  måste dö och lämna allt, mitt i livet. Så mycket kvar att ge, så många som behöver henne!

Tanken slog mig plötsligt när jag satt där i kyrkbänken och allt liksom hade stannat upp, att precis så här är mitt jobb som operationssjuksköterska. Man jobbar i livets gränser, kastas mellan glädje och sorg, möter djupaste förtvivlan och största glädje hela tiden. Ena stunden operation av en människa där hela buken är full av cancer och det går inte att göra något mer än lindra symtomen, och man vet att dagarna är räknade för denna stackars patient, för att i nästa stund hastigt hjälpa ut en liten unge som satt sig på tvären och allt slutar lyckligt, livet har börjat för den lilla ungen och de glada föräldrarna…

Alla vi som jobbar i vården påminns hela tiden om livets förgänglighet. orättvisa, sorglighet men också om glädjen, kärleken, hoppfullheten. Ibland undrar jag hur vi orkar möta så mycket känslor och ända orkar visa empati, engagera oss,  ta emot alla känslor och ge stöd och kärlek till dem som behöver? 

Annie

FRIDA, snart ett minne blott 23 augusti 2009

Posted by ingerla in dagbok.
7 comments

FRIDA, vårt önskeschema som jag har haft stor nytta och glädje av, skall bytas ut. Det känns riktigt sorgligt! Jag hoppas det blir en stund över på mitt eftermiddag/kvällspass idag, för justering. Det är alltid spännande att se hur många pass man fått av dom helger, kvällar och nätter man lagt in och önskat sig.  

Under justeringsperioden får man försöka byta med varann då man är dubbelt och bemanna pass som ingen tagit. Tanken är att vi själva skall fixa det så att alla passen blir bemannade.

Tyvärr, brukar vi inte klara det. Våra två schemaansvariga operationssköterskor får då slå sina kloka huvuden ihop och tänka till, så brukar det lösa sig. Dom gör ett fantastiskt jobb!

Denna gång är det bara 6 veckors planering, för sedan skall vi gå in i ett annat system HEROMA. Hoppas det blir lika bra som FRIDA!

Kanske någon av er använder HEROMA på er opavdelning? Kul i såfall om någon har lust att delge erfarenheter och tipps. Helst vill jag ju förståss att någon säger att det är toppen och hur lätt som helst att använda sig av!  // 🙂 Inger

Höstvecka på Operation 21 augusti 2009

Posted by guran69 in dagbok.
add a comment

Veckan som har gått har varit den första med riktig höstkänsla. På morgonen måste man ta fram en kofta eller jacka, inte bara gå ut genom dörren som man är. Sorlet har höjts på avdelningen, och nu får man leta plats i fikarummet till lunch igen.

Idag på fredagen så var vi ganska gott om personal. Jag fick på min lott att försöka beta av det sista på storstädningslistan. Till en början kändes det lite tungt att titta på nästan 20 st ”staplar” med protes-implantat och tillbehör som skulle gås igenom, korgar som skulle plockas ur och spritas av.

Johanna 1

 

Raskt sa jag,  -Det gör man ju bäst i sällskap med någon! Efter en stund hittade jag Johanna och vi parkerade oss bredvid en radio med ”Good music”.

Efterhand kändes det riktigt OK att stå där och putsa och ställa iordning. Sen blev det ju så fint och ordningssamt också!

/Maria

”Alla rätt” 19 augusti 2009

Posted by annak in dagbok.
1 comment so far

Koppla ihop, koppla isär, vitbalansera, test-köra, koppla på gasen, öka trycket, kollaborera, överföra bild, koppla ihop med röntgen, skjuta med laser, öka CO2-gasen med mera … med mera. Puh, ja det är en hel del vi måste behärska på Operation vi som jobbar här.

Vi har tidigare här på bloggen berättat om vårt system TILDA (Tools for Interactive Learning and Daily Assistance) och häromdagen hade jag en sådan ”dag”. Jag uppdaterade mig och uppgraderade?! mig inom apparatur och teknik. Först läser man in sig på en apparat … och sedan utför man ett skriftligt prov. Uugghh …. som i en tidsmaskin slungas man tillbaka till gymnasietiden … med all den prestationsångest man levde med …. hjälp! Prov … och nu räknas inget annat än ALLA RÄTT! Tur att man får hålla på tills man klarar det 🙂Ma o Ma2

-Tystnad! Tagning!! Här håller Marianne o Mats på och spelar in en instruktions-film om ett av våra nya operations-bord. Inte så lätt alla gånger, det är mycket de måste få med och i rätt ordning (pedagogik o metodik) …. och ja…. som synes så har vi roligt på jobbet! 🙂

// Anna

Nämenhej!! … och … nämenhej!!! 17 augusti 2009

Posted by annak in dagbok.
add a comment

Denna vecka är den stora ”återvändar-veckan” för de sista personerna som har haft semester. Det är sååå roligt att få träffa alla igen. Vi är väldigt många som arbetar här hos oss …. så i ärlighetens namn .. jag känner att somliga har jag liksom nästan glömt bort …. och så dyker de plötsligt upp …. och då kommer man ihåg dem igen… 🙂  -Nämenhej!!! har jag utbrustit säkert femtioelva gånger de senaste dagarna.

-Nämenhej på er alla!!  // Anna

Tänka om … snabbt! 16 augusti 2009

Posted by annak in dagbok.
add a comment

Att jobba som operationssjuksköterska innebär att man måste vara oerhört flexibel. Ni som följt oss här på bloggen har säkert förstått det. Ena stunden förbereder man för en sorts operation (t ex en blindtarm) för att sedan snabbt få tänka om, byta op-sal och istället hämta nya saker och fort duka upp för     t ex en brusten kroppspulsåder. Man kan även snabbt bli inkastad på ”snitt-salen” när ett akut kejsarsnitt påannonserats. Det är krävande men också oerhört spännande. Utmaningar där man måste vara snabb i huvudet och inte minst … i fötterna! 🙂

Här kan ni se en bild på ett ass-bord som är uppdukat inför en galloperation, en s k lapp-galla. En laparoskopisk galla innebär att man genomför operationen via titt-hål. Det är en mycket vanlig teknik idag.Assbord3

Just i detta fall, efter att bilden tagits och operationen påbörjats, då insåg kirurgen svårigheterna med just denna galla, och vi fick ”konvertera”. Att konvertera betyder i detta falla att man överger titthåls-metoden för att istället göra en laparatomi, dvs man öppnar buken och opererar öppet. Att konvertera känns ofta en aning stressande …. man ska bort med de nuvarande instrumenten så fort som möjligt och sedan fram med helt nya instrument-galler och försöka duka upp snyggt och effektivt. All teknisk utrustning som TV-monitorer och staplar med koldioxid och ljuskällor ska också bort. Alla hjälps åt och här gäller team-arbete igen!!

// Bye bye Anna

Ett kvällspass i augusti 13 augusti 2009

Posted by annak in dagbok.
add a comment

Är nyss hemkommen från ett kvälls-arbetspass. Det första på länge efter semestern. Puh …. har ni tänkt på så trött man blir i benen o fötterna när man inte har jobbat på länge. I vanliga fall är det ju inga som helst problem. Vi i den här branschen har mycket vältränade ben! Eller hur?!

Idag har mitt pass inneburit många kejsarsnitt (som alla gick jätte-fint…. grattis till alla våra nya medborgare!) och lite annat mest kirurgiskt. När vi hade en halvtimme kvar på vårt pass, ja då satt jag och mina två kollegor och väntade på patienten som skulle komma, med våra blytunga ben upplagda på varsin pall. Rolig syn … och kanske lite tant-varning?? Men ge oss en vecka …. så är våra ben upptränade igen 🙂 🙂 Promise!!

Såg på vårt schema att jag ska vara i ”disken” imorgon. Det betyder att man diskar sådant som inte Sterilcentralen tar hand om, och det är en hel del. Men det ska bli riktigt roligt, känner jag. Tror förresten att jag tar dit en pall.

// Anna