jump to navigation

Alla dagar är man inte bäst…. 22 september 2009

Posted by annie0808 in dagbok.
trackback

För det mesta är det ju oerhört trevligt att gå till jobbet. Allt flyter på. Man är duktig, snabb, har koll, allt funkar och när man går hem känns det bra. man är nöjd, har gjort ett bra jobb. Men vissa dagar är det som förgjort. Ingenting blir särskilt bra hur mycket man än anstränger sig. Till slut är det bara att sluta svettas och svära och be om ursäkt och i stället acceptera att idag är det inte min dag. Känns det igen?!

Häromdagen hade jag en sådan dag då det liksom inte ville sig på hela dagen. Här kommer min ”meritlista” för den dagen: Tappade diatermipincetten i golvet just när den behövdes (pinsamt), skickade ner TVÅ borrmaskiner till sterilcentralen(det får man inte göra i Falun) blandade cementen fel, bara att börja om (samfälld suck på salen), körde in ett stift i huvudet på operatören (ooops!!), skickade ut ett batteri i disken(det får man verkligen inte göra) hällde ut en ansenlig mängd NaCl på mina fötter och på golvet,  körde kniven genom tummen och assbordspåsen (AJJ), lyckades klistra fast draperingen i röntgenapparaten så att allt liksom plötsligt satt fast när operatören sa ”sida”…håhå jaja. Ingenting farligt för patienterna men så FÖRARGLIGT !!! Dessa dagar kan man verkligen undra om man verkligen har varit operationssjuksköterska i 10 år…..eller  är det 10 dagar??

Annie

Annonser

Kommentarer»

1. Jenny Haglund - 22 september 2009

Om du vet vad skönt att höra att du säger det. Som nybliven opsyster (lite fler arbetade dagar än 10 men ändå ny) känner man sig ibland som om man är född med tummen mitt i handen. Det är en tröst att höra att man inte är ensam när pincetter ramlar i golvet och draperingen fastnar överallt utom där den ska vara…

2. Annie0808 - 23 september 2009

Hej Jenny! Ja inte är det lätt alltid att vara op-syster, ställs stora krav på att vara ordentlig….skärpt får man vara hela tiden men jag tror att alla tappar och klantar till det ibland, fast man hör inte mycket om det. Vi kanske ska utlysa en tävling i ”värsta fadäserna under en operation”! Jag vet en op-syster(inte jag) som lyckades ramla baklänges över något och drog med sig hela ass-bordet med buller och bång. Det roliga var att hon låg på rygg på golvet bland alla instrument med tassarna i vädret och pep”jag är steril fortfarande –på händerna…..”
(Det värsta jag har gjort ska jag berätta nån gång…när vi har fått in lite tävlingsbidrag,hehe …)
Annie

3. guran69 - 23 september 2009

Det här inlägget är såå härligt att läsa. Man riktigt lider och liksom ”harvar” sig igenom dessa klantdagar. Man undrar oxå om någon annan verkligen har såna dagar! Man är liksom inte riktigt med, man skickar lap. troakaren innan operatören fått kniven, lyckas sticka hål på handsken på första instrumentet vid uppdukningen, fastnar i optejpen – byter handskar för andra gången och vi har inte ens börjat operera!! Sedan vill det bara fortsätta hela dagen, -Lade ni lokalbedövning? frågar UVA-personalen…..hrmm Oj, glömde..sedan som final har man både glömt bladderscan på patienten och skickat fel instrument till disk på sterilcentralen…. Ja ibland är den mänskliga faktorn där:-) Det gör inget om hundra år och är bara små saker, men nog så irriterande!
/Maria

4. Annie0808 - 24 september 2009

Där ser man även Maria har sina ”förgjortdagar”-skönt att höra! Kom igen värsta fadäsen!!!
Annie

5. ingerla - 25 september 2009

HA HA Annie, jag undrar om den version du hört om en opsyrra som lyckades ramla baklänges och dra instrumenten med och ändå hålla händerna sterila, kan vara en förvrängning av en händelse jag var med om för ca 5 år sedan?
Jag jobbade natt och frampå småtimmarna när jag och kirurgen stog mitt emot varann och höll på med en tarmresektion, kände jag plötsligt att jag började bli varm och må illa, det började snurra runt liksom! Hjälp, jag skall väl inte svimma tänkte jag! Det har aldrig hänt tidigare (eller senare) under alla år jag jobbat. Men, svimma skulle jag göra nu, så var det nog. Så. jag sade till operatören, -jag tror att jag svimmar nu och så lade jag mig ner raklång på golvet med händerna i vädret, dvs jag behöll dom sterila! Gör om det ni om ni kan, ha ha 🙂 Inger

6. annie0808 - 26 september 2009

Den här historien härstammar bestämt från trakterna kring Örebro län, hörde den innan jag kom hit till Falun men jag är ändå imponerad av din bedrift. Ligger säkert i opsyrrans natur att till varje pris hålla händerna sterila!!
(Ni vet väl att när man jobbat länge då bränns det på fingrarna om man råkar osterilar handskarna..sant!!!!)
Ha det Annie


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: