jump to navigation

Systerlig samhörighet 30 oktober 2009

Posted by annak in dagbok.
add a comment

Puh, är just hemkommen från en promenad med vår hund Pricken. Vi gick en lång härlig skogspromenad där morgonsolen silade sig genom trädkronorna, höstlöven låg som en matta över marken och tystnaden var tung och vilsam.

Plötsligt ser jag att det kommer folk på stigen, jag böjer mig ner och kopplar Pricken …. (… ”men vänta, var det verkligen en människa jag såg ..?)

Jag tittar upp och finner att jag står öga mot öga med en stor älg …. svälg! Han blänger på mig en lång stund …. nej förresten, … det är inte en ”han” för han har inga horn … (ja ja, … taggar heter det nog 😉 ) Det är en tjej-älg!!

Vi tittar på varandra en lång stund jag och tjej-älgen i en upplevelse av total systerlig samhörighet (jag tycker om att inbilla mig sådant!!). Jag sade: HEJ! och tänkte ”-Du hade allt bra tur, som överlevde älg-jakten, grattis!”

älg

Sedan bestämde hon att det fick räcka med mänsklig närkontakt, vände på (älg-) klacken och travade majestätiskt tillbaka in i skogen. Jag och Pricken (nu med nosen i vädret förstås) stod kvar en stund och jag kände mig på något vis lite välsignad där i morgonsolen efter mötet med skogens drottning.

// Trevlig Hälg på Er!!   Anna 🙂

Annonser

Jag är tillbaks igen :) 28 oktober 2009

Posted by ingerla in dagbok.
1 comment so far

Efter en veckas sol o bad i Ras Al Khaimah, Förenade Arabemiraten :), är det åter dags att hoppa i mina engångs papperskläder (säger inte från vilken firma dom kommer), dra på mössan Glenn och ett munskydd,  tvätta händerna (oh, så skönt!), ”dränka sig” i sterillium (underbart!) och med stolt hållning marschera  in på C-op igen! 🙂

Självklart har jag stödstrumporna på, nu liksom under flygresan! 🙂 // Inger

 

Fräsiga stödstrumpor 27 oktober 2009

Posted by guran69 in dagbok.
10 comments

Nu när vi har kommit en bit in på hösten är det bara att konstatera att mitt lager av stödstrumpor inte längre är vad det har varit. För mig är det stor skillnad på hur benen känns efter en arbetsdag när jag har haft dem på.  En del av mina är lite roligare, tvåfärgade och inköpta förra hösten. Men det stora flertalet är svarta, fortfarande mycket sköna och bra. Men vad är det med dessa strumpor som gör att de blir helt utslitna under foten långt innan bäst före datum har passerats? Jag roade mig med att surfa runt på internet och leta efter roligare alternativ än apotekets, och hittade de här. Lite skojigare va? Har ni läsare några tips på bra och snygga stödstrumpor?

/Maria

Vaccinationsfeber 24 oktober 2009

Posted by annie0808 in dagbok.
add a comment

Jamen jagblev ju också sjuk av vaccinationen. De flesta som vaccinerar sig blir faktiskt lite sjuka, men det beror väl på att ingen är immun mot den här influensan. Jag fick precis som Anna, en blixtrande, blixtrande huvudvärk, jätteont i armen, lite feber och var allmänt ynklig i en dag. Men dagen efter hade mitt samarbetsvilliga immunförsvar ställt allt tillrätta igen och jag mådde utmärkt. Man kan ju förstå hur sjuk man ska bli av den riktiga influensan när man blir så krasslig av bara lite vaccin!!

Dessutom känns det rätt för mig som arbetar i vården och träffar  svårt sjuka och/eller infektionskänsliga människor att vaccinera mig. Tänk om jag i mitt arbete smittar någon som blir jättesjuk och som kanske inte klarar att få influensa! Det finns ju faktiskt människor som dött av svininfluensa, men hittills har väl ingen dött av vaccinet. Man blir bara lite ämlig en dag eller så.

Nu tror jag att det snart är färdigvaccinerat här på C-op, i alla fall. Det blir ett ”uppsamlingsheat” för de som är kvar nu i veckan.

Nöff på er!  
Annie

Alltid god aptit 23 oktober 2009

Posted by annak in dagbok.
add a comment

Ofta får jag frågor som; -Vad gör du egentligen på ditt jobb Anna? -Vilka sorts operationer är du med på? -Är det inte läskigt att titta in i människor?

Här får man ju göra sitt bästa för att förklara vad en operationssjuksköterska gör, dvs steriltvättar, draperar, förbereder instrument, planerar och kontrollerar, instrumenterar under operationen, avvecklar, kontrollräknar, lägger förband osv. Jag berättar även om de vanligaste ingreppen vi utför här i Falun (ortopedi, kirurgi, gynekologi, urologi, plastik/kärl, trauma) på vår Centraloperationsavdelning.

Läskigt att titta in i människor? Ja, här får man förklara att det visst kan kännas ”läskigt” första gången …. men att som med allting annat här i världen … så är det en vanesak. Man vänjer sig helt enkelt. Och när man får var med ”mitt i” där allting spännande sker, ja då glömmer man bort det ”läskiga”. Så är det faktiskt.chiliconcarne

Sen kommer inte sällan nästa fråga: -Men Anna, när du har stått och opererat i magen på en människa, och sett allting där inuti ….. HUR kan du då gå på lunch och äta din matlåda?!? -Uuurrrkk!

Mitt svar är: Inga problem. Allting smakar gott. 🙂 🙂

// Bye bye Anna

 

 

Jag gör en pudel 20 oktober 2009

Posted by annak in dagbok.
add a comment

Förlåt förlåt förlåt!! Jag ångrar mitt tidigare inlägg …… Så fel jag hade!! Ta bort, ta bort, ta bort ….. Ctrl-Alt-Delete för guds skull! Jag gör en pudel. Totalt. Pladask … !pudel

Jag blev jätte-sjuk av vaccinations-sprutan, suck. Nåja, kanske inte så sjuk som man blir av verkliga svin-influensan….. men ändock en liten ”kulting”-variant. En blixtrande huvudvärk, ont i nacken och allmän sjukdomskänsla gjorde att jag däckade ihop totalt. En sådan ynklig dal-kulla … 😉

Sådärja, nu har jag fått krypa till korset med min käcka attityd och jag ber alla om ursäkt för att jag trodde att de ”schåpade” sig. Lycka till alla som tar sprutan, hoppas ni mår bättre.

//Bye bye Anna  (Hmmm…. så totalt fel jag hade ….. )

Vart tog stigen vägen??? 19 oktober 2009

Posted by annie0808 in dagbok.
add a comment

PICT0362

I helgen var alla barnen hemma på besök. De bor numera i storstan men är uppfostrade till skogsmullar så ut i skogen skulle vi.  Fram med stövlar och svampkorgar! I väg till den bästa svampskogen. Men döm om vår förvåning,  när vi upptäckte att där fanns ingen skog längre, bara ett kalhygge! Vilset irrade vi runt på jakt efter några kända landmärken eller stigar. Men allt var borta! Då slog det mig där jag stod i riset i höstsolen-PRECIS SÅ HÄR KÄNNS DET PÅ JOBBET NUFÖRTIDEN!

Jag menar inte att det har blivit ett kalhygge på C-op men något av en ”jordbävningskänsla” har vi nog lite till mans…

Våra kända ”gamla stigar” är försvunna och vi kliver försiktigt omkring i det ”gungfly” av  nya rutiner som vi ska vänja oss vid. Det man förut gjort fort och lätt utan att tänka är plötsligt ett äventyr. Som att diska och packa på jourtid T-doc, (allt ska scannas på rätt sätt, det tar en ohygglig tid bara att få in en disk i diskmaskinerna).  Lägga schema, Heroma,( mycket pyssel innan man tex förstår vem man är ”dubbel med” på sina arbetspass). Passa på sal ingenting som vi opsyrror har rutin på, (mycket vimsande innan allt är på plats och röntgenapparaten inställd och alla grejor framme). Test av nya op-bord.( Oj vilket organiserande för att alla ska få testa). Och snart, mycket snart, ska vi börja med kom och gå, nytt flexsystem….ojojoj

Tills slut hittade vi i alla fall ut bortom kalhygget och fann att en stor del av vår skog var intakt och vi plockade massor av svamp som vi avnjöt till det färska älgköttet på kvällen, mums!

Annie

Grymt spännande 18 oktober 2009

Posted by annak in dagbok.
add a comment

Imorgon händer det. Spänningen är oooolidlig. Jag ska nämligen få influensa-vaccinet. Eller åtminstone hoppas jag på det. Gick miste om det i fredags, då tio kollegor till mig redan hade fått det. Det tycks som så att ampullen (eller flaskan?!) blandas till tio sprutor, och att man av sparsamhet måste distribuera det till tio personer då, direkt. I fredags var jag den elfte personen och fick således vänta till på måndag. Imorgon ska jag och nio andra kollegor stickas i höger arm på löpande band!

Ytterligare ett spänningsmoment verkar vara huruvida man får ont i armen eller inte, något dygn senare. -Aj aj aj….. så vissa klagar! -Kan knappt lyfta armen! -Det gör svin-ont!!  (….. ha ha) -Åh, jag fick så ont i huvudesprutat! Känner mig så sjuk!!

Känner mig lite tveksam. Sååååå ont kan det väl inte göra? De verkar lite schåpiga (hmmm…  stavas det så?!?!) mina kollegor faktiskt … 😉 Man får väl bita ihop och visa att man är en riktig dal-kulla, eller hur.

// Bye bye Anna (Lovar att återkomma med smärt-rapport)

Moderna tider 16 oktober 2009

Posted by guran69 in dagbok.
2 comments

Nu är vi i full gång med att prova olika operationsbord! Det är stor skillnad mot våra gamla bord.Det är upplysta displayer och färgskärmar på fjärrkontrollen. Inte nog med det, man kan också se exakt hur många grader vi vinklar patienten i olika lägen. Vad har ni för bord på era operationsavdelningar? Vad är bra resp mindre bra med dem?

Ja, det är verkligen en intensiv höst här hos oss. Under samma dag kan vi utforska de nya opborden, scanna oss runt i T-doc systemet (ska det vara en diskbricka per galler eller en för varje diskmaskin?….buden växlar..delad diskbricka, oh nej….), sedan som final kan vi sätta oss och snurra runt i Heroma och planera schemat 🙂  

En sak som verkar vara riktigt bra med T-doc när det börjat fungera fullt ut, är att man kan gå in i systemet och leta reda på den där speciella tången som ingen hittar, och vips, just DÄR i systemet befinner den sig.

 Till jul kommer vi förhoppningsvis  att ha landat i allt det här och känna oss riktigt moderna!

/Maria

Vita engångsfiltar 15 oktober 2009

Posted by ingerla in dagbok.
add a comment

Vita engångsfiltar av papper, NEEJ eller ja varför inte, kanske?

När vi ändå är i farten och provar och inför så många andra saker samtidigt på C-op, så upptäcker jag att jag egentligen inte blir så förvånad som jag vanligtvis skulle ha blivit, när jag en morron kommer ner på operationsavdelningen och till min fasa ser att alla patienter har vita engångsfiltar i papper på sig!

Jag visste om att vi skulle prova filtar av papper, men att dom var vita det visste jag inte. Man är ju van att allt på operation går i grönt eller blått. Så, som ni förstår är Vitt otroligt utmanande speciellt för oss ”gamlingar” som levt i vår grön/blåa lilla värld i 20 -30 år.

Huvudsaken är iallafall att filtarna är varma och bekväma för patienterna och det är ju det som återstår att se/höra.

Väntar med spänning på kommentarer// Inger 🙂