jump to navigation

Hand-sk-sprit, näää 21 december 2009

Posted by annie0808 in dagbok.
3 comments

Jobbade ihop med op-syster Karin  häromdagen och då började vi prata om sprit på handskarna. Jag har lärt mig att man aldrig får ha klorhexidinsprit, eller annan sprit heller på handskarna, för att klorhexidinet kan komma in i vävnaden  från handskarna. Karin hade också lärt sig det samt att spriten förstör materialet i handskarna och gör dem mer genomsläppliga. Jag har gått min VUB i Örebro och Karin har gått sin i Luleå, så trots att vi kommer från olika utbildningsanstalter så har vi lärt oss samma sak. På min förra arbetsplats var det också ett vedertaget arbetssätt att man byter handskar efter steriltvätten, eller använder tvätthandskar. En alldeles ovetenskaplig rundfrågning bland kollegorna i Falun visar att de flesta tänker så här, ingen sprit på handskarna!

Men i dess” evidensbaserade” tider så kan man ju undra hur vetenskapligt detta är. Har Karin och jag förlegad kunskap eller finns det något vetenskapligt belägg för detta? Hjälp oss någon! Kanske någon handsktillverkare har svar på frågan, finns det studier gjorda? Var kan man läsa om detta!

Vi är så nyfikna!

Annie (som aldrig har sprit på handskarna under op)

Annonser

Jag tycker om Märgspikar 20 december 2009

Posted by ingerla in dagbok.
1 comment so far

Visst låter det läskigt, märgspikning? Men, jag tycker om dom operationerna!

Det finns många olika typer av Märgspikar, vilken man väljer beror på var/på vilket ben (arm, lårben, underben)och hur själva frakturen ser ut. Nuförtiden har spikarna dessutom så många olika vackra färger, förr fanns dom bara i tråkig stålgrå färg.

Härom kvällen instrumenterade jag  på två olika märgspikningar. Den ena var en fraktur mitt på lårbenet och pat. fick en lång grön spik och den andra pat. som hade en fraktur längre upp på benet och fick en kortare guldfärgad spik. Dessutom har låsskruvarna också numer vackra neonfärger. Ja, jag är imponerad av dom fina färgerna, man blir liksom glad av dom! 🙂 Inger

Operation .. alldeles .. alldeles underbart! 18 december 2009

Posted by annak in dagbok.
add a comment

Unga kvinnor som har flera småbarn att ta hand om, kanske tvillingar, trillingar eller helt enkelt bara fått barnen väldigt tätt …. ja, de har som mammor inte mycket tid över för sig själva. Allt de gör, gör de för barnens skull i första hand och själv befinner de sig allra längst ner på näringskedjan, eller hur!

För en tid sedan tog jag och mitt op-team emot en kvinna som skulle göra en laparoscopisk sterilisering.  Hon var jättelycklig över alla de små hon hade där hemma … men nu skulle bebis-fabriken stängas!

De flesta patienter som kommer till OP är lite nervösa. Men denna kvinna, hon var bara så lugn. ”Nu får du flytta över till denna brits! -Javisst! svarade hon. -Nu sticker det till i handen när vi sätter nålen! -Ja, det går bra! -Du kommer att få en kateter under operationen! -Jaha …. sade hon och log. -Nu måste vi sticka dig igen, tyvärr! -Jaha! -Ursäkta att vi lyfter dig och bökar runt med dig så är! -Inga problem, svarade hon.

Efter en stund viskade hon med glittrande ögon till oss alla; -Ni förstår … ni är så underbara … jag får vara i centrum och bli så uppassad … inga barn för en stund …jag njuter .. har verkligen sett fram emot denna dag …. för den är min,…..  alldeles min egna dag!!

Hallå alla män! Ett riktigt bra julklappstips kommer här ….. småbarns-mammor önskar sig bara en ” …. alldeles egen dag ..”.  🙂 

//Bye bye Anna    (P.S  Alla kvinnor kanske inte önskar att denna ”dag” äger rum på en Operationsavdelning ….  😉  )

STORT GRATTIS CHRISTINE! 17 december 2009

Posted by ingerla in dagbok.
add a comment

JÄTTE-STORT GRATTIS TILL CHRISTINE!

Vår andra Operationssjuksköterska med Magisterexamen på C-op!!!

Vi är så stolta, GRATTIS önskar ALLA kollegor gm/ Inger

 

 

Jakten på stenen 15 december 2009

Posted by guran69 in dagbok.
add a comment

Tänk att en liten uretärsten kan vara så spännande att jaga! Häromdagen jobbade jag och en kollega tillsammans på ”Uro-salen”, med oss hade vi också en sjuksköterskestudent i termin 6 och en av våra narkosskötare. Vilken toppendag vi hade! Först gjorde vi en TUR-P (hyvling av prostata) på vår första patient, sedan jagade vi uretärstenar för hela slanten. Det är riktigt spännande att se när operatören kommer in i ostiet (öppningen där urinledaren mynnar i urinblåsan) med en ledare, för att  sedan ta fram uretäroskopet och börja stenjakten. Uretäroskopet är ett tunt, långt instrument med en smal, fin optik och en arbetskanal. Sedan finns det olika ”vapen” att ta till under resans gång. Ex en trådkorg som vecklar ut sig inne i urinledaren som man kan fånga stenen i. Men vi använde laser. Med den kunde vi skjuta på stenen och riktigt se hur den gick sönder i små flisor som sedan kan komma ut den naturliga vägen. Under operationen hade vi också en röntgenapparat inne på salen för att se hur högt upp i urinledaren stenen satt. Ja som sagt, stenarna hade ingen chans, vi hittade dem, oskadliggjorde dem och våra patienter blir förhoppningsvis av med sina besvär.

/Maria:-)

Ljuset har kommit till Dalarna… 13 december 2009

Posted by annie0808 in dagbok.
add a comment

I fredags var det en sådan där dag då PA (den som organiserar arbetet på operation under dagen) suckade och vred sina händer, redan tidigt, särskilt över oss på min sal, ja, inte för att vi är så besvärliga men PROGRAMMET VAR ALLDELES FÖR STORT FÖR EN FREDAG!! Alla slutar ju lite tidigare och alla vill  hem.

Men trots detta stora program som såg så besvärligt ut så flöt allting på jättebra. Ingenting hakade upp sig, alla var glada och positiva på salen, patienterna blev väl omhändertagna (som alltid) och vi var klara mer än en timme innan ”deadline” dvs då man måste stoppa akutlagen för att få klart det elektiva programmet. PA sken som en sol, ortopeden tackade särskilt och vi fick faktiskt flexa hem lite tidigare.
Bra för mig som i fredagskväll skulle ta med några goda vänner på Ljuskvällen i Torsång och den började redan kl 17 00.

Torsång är en liten vacker by som ligger snyggt utmed kanten på Dalälven, (gammal hembygdsgård, stenkyrka från 1100-talet, röda hus ni förstår va…) Där är det varje år i december en ljuskväll. Då tänder man hundratals marschaller överallt, längs alla vägar och längs älvkanten. Hela byn glittrar som en stjärnhimmel när alla marshaller speglar sig i vattnet.Det är så vackert så man får lust att gråta.

Det händer ju lite också, tex så får man lyssna på julmusik, det bakas kolbullar, det säljs hantverk, bjuds på glögg. Trevligt!

Det är så mycket trevligheter hela tiden i det här landskapet.

Förstår varför jag vill bo här!!

Idag var det dessutom LJUST, sol hela dagen!! Och i morgon ska vi lussa på jobbet. Vi är några som brukar lysa upp decembermörkret med lite Jul och- Luciasånger innan dagens arbete börjar. Så det är bäst att sova nu. Lucia och hennes följa ska samlas redan 06 30.

Godnatt

Annie

Hurra, nu kommer vintern tror jag! 13 december 2009

Posted by ingerla in dagbok.
add a comment

Äntligen, – grader, lite sol (för första ggn på 2 månader, eller?) och nu i kväll dalar dom första snöflingorna, UNDERBART!

Det är 13:e december och Lucia. Kom att tänka på ett fint minne jag har från studenttiden. Jag gjorde praktik på en medicinavd. På ett enkelrum på avd. låg en pat. som inte hade så långt kvar att leva. Anhöriga var där.

Jag hade fått förtroendet att vara avd. Lucia, mkt hedrande och jag tog uppgiften på stort allvar. När vi kom in på rummet där nämnda pat låg, viskade pat. knappt hörbart till sina anhöriga – Änglarna har kommit för att hämta mig!

Medans vi stog därinne och sjöng dog patienten, det var en fin död tycker jag! Det berörde mig mycket och varje Lucia tänker jag på just det här minnet som följt mig genom åren. // Inger

Olångt till jul 11 december 2009

Posted by annak in dagbok.
add a comment

Tänk, så har snart en hel höst passerat förbi. Vips …. sa det bara! -Det är långt kvar till jul, har man tyckt. Men … så häromdagen, när vi hade avslutat ett prolaps-ingrepp på en pigg och nu mycket tacksam äldre kvinna, så säger hon … ”-Tusen tack allihop! Och ha nu en riktigt GOD JUL!”

Och igår fortsatte det …… flera av våra patienter önskade oss i op-laget en riktigt GOD JUL. Så det stämmer nog. Julen är här.

// Bye bye Anna 🙂

Variation på operation 08 december 2009

Posted by guran69 in dagbok.
8 comments

Efter ett nattarbetspass och ett par dagpass så slår det mig vilket fantastiskt varierat arbete vi opsyrror har här i Falun. Under dessa arbetspass har jag hunnit vara med om två kejsarsnitt ( det blev en liten tomtenisse var gång), operera två olika frakturer, göra en diagnostisk laparaskopi (med titthålsteknik leta efter vad som är sjukt i patientens mage) , göra några olika mindre ingrepp på av både kirurgisk och gynekologisk karaktär och slutligen vara med när en patient fick en höftprotes. När jag sedan tittar ytterligare några dagar  tillbaka var jag en i teamet runt de patienter som opererades för Gastric by pass. Det är precis som vi säger i vår film, -Vi är med där det händer, i händelsernas centrum!

/Maria

Akut Aorta 07 december 2009

Posted by ingerla in dagbok.
add a comment

Akut Aorta (brusten kroppspulsårder) Bråttom, bråttom, bråttom!

Konstigt nog kommer det nästnan alltid tre pat. med brusten kroppspulsårder i ”stöten”. Inte samtidigt förstås men med någon dags mellanrum. För det mesta går de akuta aortaoperationerna bra!  All personal är otroligt fokuserade på sin uppgift och vet precis vad som skall göras – ett fantastiskt teamarbete!

För en tid sedan när jag jobbade kväll, hade båda teamen som var i tjänst precis avslutat varsin operation och börjat planera för nästa. (På C-op i Falun har vi två akutlag i tjänst kvällstid, ett som tar hand om ortopedens patienter och ett som tar hand om patienter från kirurgen/gynkliniken. Flera patienter var anmälda för op denna kväll på båda lagen).

Då gick larmet, Akut Aorta, kommer på en gång! 

Två team samarbetade och allt gick mycket proffsigt och snabbt! Jag höll patienten i hand och klappade på  kinden, man behöver inte säga så mycket men att våga vara nära och finnas till för pat. i sådana här situationer det tror jag är viktigt!  Hoppas det kändes lika bra för patienten som för mig! // Inger